PMS och nikotin-brist !!

Idag har jag prövat på två ansträngande saker; Gått vilse i skogen med Snuffe och slutat snusa medan jag har mens. Att gå vilse i skogen är ju inga större problem. Snuffe blev lite trött, men väl hemma sov han sig i form.

Det där med att sluta snusa medan man har mens var ingen bra idé! Humöret var ju svajigt redan innan sista prillan lades in och om man då tänker sig det svajiga humöret med nikotinbrist… ILLA! Som tur är har man en snäll sambo som ser till att stabilisera mitt humör

Imorgon blir det jobb igen. Det var längesen nu och jag längtar faktiskt lite tillbaka, men jag fasar för att behöva gå upp tidigt Men det ska nog ordna sig…

Därför säger jag nu God Natt till er alla därute!

Måndag idag igen?!

Underbart väder var det idag så jag lurade med mig Snuffe ut i skogen. Om han hade vetat att vi skulle till skogen och han där skulle få skutta fritt och bli mutad med Frolic hade han nog hoppat in i bilen med ett leende på läpparna, men det visste han inte innan. Så därför fick jag lura honom! Väl i skogen skuttade han glatt och för att vara Snuffe gick vi en långpromenad. För mig var den inte riktigt lika lång, men otroligt skön eftersom solen lös…

       

Efter skogspromenaden åkte jag mot Onsjö för att hämta Kajsa och sedan hemma och mysa. Lite mellanmål, lite mys, lite bus och mycket prat blev det hela eftermiddagen. Sen kom Karol hem och då blev det middagsbestyr, handling inför veckan och lite mer tjöt. Nu ligger vi utslagna, jag i sovrummet och resten av packet i vardagsrummet. Anledningen till det är att jag vill se mitt älskade “112 – På liv och död” vilket inte de andra vill. Det enda sällskapet jag har är mitt glas med Russian. Fördelen med att inte ha nåt annat sällskap är att man faktiskt kan höra vad de säger på TV´n

Imorgon är sista dagen på sjukskrivningen, sen är det dags att jobba och slita igen. Längtar faktiskt efter det. Få in lite pengar, ha något att göra och få fart på kroppen… Som det är nu blir man trött av att gå och starta kaffebryggaren ;P

Tack å hej fläskfilé! (jag vet att det inte rimmar, men det var oväntat!)

Söndag morgon!

Jaha, då har man laddat ner en app så man kan blogga från telefonen på ett enkelt sätt. Nu har jag inget att skylla på längre; nu måste jag blogga. Nackdelen är att det alltid är bökigare att skriva på telefonen än på datorn…

Nu sitter man här i soffan med kaffe och tandvärk medan de svenska killarna ska spela första matchen i bandy VM mot Finland. Jag har inte blivit någon sportfåne, men det är lite kul att se hur det går för Johan

Nej, åter till TV’n!

Måndag igen

Så var det en ny vecka igen…

Idag har det varit en massa samtal hit och dit. Jag har fortfarande en hel del kvar att ringa, men det kan skjutas upp lite.

Vet inte vad som är fel, men jag mår så illa och ulkar emellanåt. Jag hoppas verkligen att det beror på tabletterna och inte på att det är krångel med magen igen. Då blir jag galen… Så nu återstår att se om illamåendet går över när tabletterna går ur kroppen. Risken är då bara att jag får ont istället. Inte i magen utan i handen. Så vad ska man välja; Illamående/ulkningar eller jobbig värk?

Var ute en sväng med Snuffe och gick. Eftersom han är så himlans gullig tar en promenad bra mycket längre tid än vad den borde göra… Många vill klappa och kela, barn vill hälsa, hundar vill leka, andra hundar vill skälla ut honom. Ja, det tar tid att ta sig runt en liten runda helt enkelt…

På onsdag ska han få sin spruta, som han egentligen skulle fått vid 3 månaders ålder, men det var så mycket som hände då. Handen och magen kom liksom ivägen. Inte för att de var för stora utan för att de gjorde ont

Känner att det blir ett himla tjat om Snuffe, men faktum är att han upptar rätt mycket av min tid och uppmärksamhet. När man har en valp hinner man liksom inte med så mycket annat. Det ska kissas, lekas, kelas, städas osv. Ingen rast ingen ro, men det är underbart!

Nu blir det lite dator-paus och kaffedrickande eftersom Snuffe sover i hallen, antagligen efter att ha tuggat sig trött på mina skosnören…

Kom igen nu Lotta!

Vad är det för fel på mig?? Tydligen kan jag inte blogga som jag gjorde förut?! Funderar på att skärpa till mig och skriva lite varje dag. Jag menar… Det behöver ju inte vara långa uppsatser varje dag med kloka ord om rättvisa, samhälle och politik.

Idag ska agrafferna bort iaf. Ska bli skönt… Vet inte vad det är som gör det, men jag vill liksom ha bort de så fort som möjligt. Kan det kanske handla om att man vill avlägsna det som så tydligt visar att man varit sjuk? Är det nån inbyggd forntida instinkt att man vill avlägsna det som så tydligt visar på att man varit “svag” och “sårbar”? Eller är det bara mitt otåliga sinne? Jag är alltid orolig över att man ska fastna med nåt i agrafferna…

Nu blir det byte av samtalsämne… Åh, nu glömde jag ju vad som ploppade upp i huvudet… *funderar*…… Jooo! En sak jag har märkt är att när man tagit sin första kopp kaffe med sig till datorn, satt sig tillrätta skönt med datorn i knät, kollat av nylleboken och ska ta en mun kaffe till; Då är det nästan slut. Hur kommer det sig?! När man dricker ur samma kopp senare under dagen verkar den rymma bra mycket mer!

Nu när man går hemma och är sjukskriven hinner man fundera på en del saker och en del saker av det man funderar på funderar jag på att göra… Tror dagens ord i bloggen blev “funderar”

Nu ska jag hämta mig mer kaffe innan det mystiskt försvinner ur bryggaren också!