Vad är det för fel på mig?? Tydligen kan jag inte blogga som jag gjorde förut?! Funderar på att skärpa till mig och skriva lite varje dag. Jag menar… Det behöver ju inte vara långa uppsatser varje dag med kloka ord om rättvisa, samhälle och politik.
Idag ska agrafferna bort iaf. Ska bli skönt… Vet inte vad det är som gör det, men jag vill liksom ha bort de så fort som möjligt. Kan det kanske handla om att man vill avlägsna det som så tydligt visar att man varit sjuk? Är det nån inbyggd forntida instinkt att man vill avlägsna det som så tydligt visar på att man varit “svag” och “sårbar”? Eller är det bara mitt otåliga sinne? Jag är alltid orolig över att man ska fastna med nåt i agrafferna…
Nu blir det byte av samtalsämne… Åh, nu glömde jag ju vad som ploppade upp i huvudet… *funderar*…… Jooo! En sak jag har märkt är att när man tagit sin första kopp kaffe med sig till datorn, satt sig tillrätta skönt med datorn i knät, kollat av nylleboken och ska ta en mun kaffe till; Då är det nästan slut. Hur kommer det sig?! När man dricker ur samma kopp senare under dagen verkar den rymma bra mycket mer!
Nu när man går hemma och är sjukskriven hinner man fundera på en del saker och en del saker av det man funderar på funderar jag på att göra… Tror dagens ord i bloggen blev “funderar” 
Nu ska jag hämta mig mer kaffe innan det mystiskt försvinner ur bryggaren också!
Etiketter:agraffer, funderingar, gamla instinkter, kaffe
